Linus försöker tala om för mig hur fin han tycker att jag är och att jag inte alls är så tjock och ful som jag själv påstår. Men jag tror honom inte, hur skulle jag kunna göra det? Jag vet hur jag själv ser ut och det är ingen vacker syn. Han kan omöjligt tycka att jag är vacker och sexig, därför känns det nästan ännu värre när han säger det eftersom jag tror att han ljuger.
Jag mår så fruktansvärt dåligt i mig själv, i min kropp. Trots att träningen går bra och siffrorna på vågen minskar så har jag aldrig i hela mitt liv känt mig så ful, fet och äcklig som jag gör just nu. Jag är tjock, brösten hänger, magen hänger, bristningar högt och lågt, finnig hy pga hormoner, håret är kasst och jag har inte ett endaste klädesplagg som sitter bra. Jag ser inte någonstans hur jag ska kunna hitta tillbaka till mig själv och må bra. Jag skäms över att visa mig överhuvudtaget och då ska vi inte tala om hur det känns att visa mig för Linus. Jag vill inte att han ska se mig naken, ta på mig eller något sådant, eller det vill jag såklart men inte så som jag ser ut just nu. Jag tror att han blir äcklad av mig, att han inte kommer att vilja ha mig och då känns det bättre att inte visa mig alls.
Idag hade jag bestämt att jag skulle shoppa lite nya kläder så jag tog bilen och åkte till Norrköping. Kikade runt i lite affärer, kändes inte alls bra och droppen var när jag bröt ihop i provrummet inne på H&M efter att ha sett mig själv i spegeln. Jag gick gråtandes ut därifrån och åkte hem på en gång igen. Inga kläder rikare men med ett självförtroende sämre än sämst. Fyfan alltså. Jag får nog åka upp till Ö&B och köpa en sopsäck eller två, dem kanske finns i någon fin färg som passar mig. :(
För mig kändes det bättre när brösten blev lite mindre och inte så spända. Då känner man sig lite smalare och inte så bullig. Tror det var kring 4 månader efter förlossningen för mig men jag har inte helammat riktigt, han får ersättning 1-2 ggr om dagen och smakportion en gång. Jag känner mig också stor, mest kring höfterna, men det tror jag att jag kan träna bort. Det som är jobbigast är brösten just nu, de började växa mycket och tidigt i graviditeten och nu känns de som halvtomma vattenballonger. Hatar dem!
SvaraRaderalindatunstrom.blogg.se
Nej men vännen, du är fin! Men jag vet din känsla, tro mig. Din kropp ser ut som den gör för att du burit finaste lion i den. Vet att det inte hjälper att tänka så men det är ju sant. Vi får gå lite promenader tillsammans och bättra på vårt självförtroende! Kram på dig :)
SvaraRaderaVill bara skriva att du inte ska tänka så om dig själv och att du ju nyss fött barn, men jag ljuger lite för mig själv samtidigt för jag känner precis som du!
SvaraRaderaDet skulle kunna vart jag som skrev det där!
Fast här händer ingenting på vågen trots att jag rör på mig.
Och rör jag inte på mig får jag dåligt samvete hela tiden...
Jag hoppar till varje gång min man försöker röra vid mig för jag är så obekväm i min kropp nu.
Och då mår jag dåligt över det.
Hoppas vi kan peppa varann lite!