BVC

Igår var vi förresten också på BVC och Lion fick som vanligt massvis med beröm.
Det värmer i mammahjärtat när människor säger så fina saker och vår fina son. Nu
väger han iallafall 5490 gram och är 59 centimeter lång, inte undra på att strl 56
börjar bli lite tight hehe.

Jag fick även information om föräldragruppen som har startat. Jag missade "olyckligt" första tillfället, "olyckligt" eftersom jag inte har något större intresse för att gå dit men i det här samhället verkar man framstå som en dålig mamma om man inte går på dem. Hon ringde och i princip skällde på mig och frågade vart jag tagit vägen eftersom träffen hade börjat. Jag sa att jag tagit fel på dag och hon frågade om jag inte blivit informerad, frågade om jag inte hade tänkt att komma och väga Lion någon gång trots att jag hade tid tre dagar senare, (jag trodde det var då han skulle vägas). Hon bad mig även att ta med honom och komma ned på en gång. Men som de flesta småbarnsföräldrar vet är det inte bara att plocka in barnet i bilen och sedan bege sig iväg, det krävs lite mer planering än så och jag kände heller inte för att väcka honom när han sov. Det uppskattades inte att jag inte hade tänkt att dyka upp och hon ifrågasatte varför men sa att jag iallafall skulle komma de andra tillfällena. Är dom ens obligatoriska? förälraträffarna menar jag?

Nu är det dessutom så kul att träffarna krockar med mitt mamma/barnträningspass som jag har på torsdagar kl 10-10.45 och eftersom föräldragruppen börjar klockan 11 finns det inte en möjlighet för mig att gå på båda. Jag känner mig inte egoistisk, hade det vart ett vanligt träningspass för enbart mig hade jag väl såklart kunnat strunta i det men just det här träningspasset hade jag sett så mycket fram emot då Lion är delaktig i träningen. Men för att inte reta upp tanten på BVC får jag väl snällt gå dit. Är jag en dålig mamma för att jag inte känner för det? Det är iallafall vad hon får mig att känna. Jag tycker inte om henne särskilt mycket heller eller dom andra på BVC. Dom frågar aldrig om jag kan komma på tiderna jag får oss tilldelade utan tar det bara för givet. De allra flesta gånger kan jag men när jag inte kan det så ifrågasätter de mig precis som att det vore konstigt att jag skulle ha något annat för mig. Usch, nu har jag fått skriva av mig haha. Jag gör allt för min Lion men det här tycker jag inte riktigt om, att känna mig illa till mods varje gång jag går dit framöver.

Mys i Uppsala

Igår var det dags för Linus att få uppleva sin födelsedagspresent han fick utav mig. Vi åkte till Lunda flygfält som ligger några mil utanför Uppsala, där fick han fick köra och maxa både en Ferrari och en Lamborghini. Han var helt i extas och jättenöjd med sin present så det var verkligen superkul. Det har vart en barndomsdröm att få köra Ferrari så det kunde ju inte bli mer än perfekt.

Sedan åkte vi vidare in till Uppsala där vi hade bokat bord på en jättetrevlig restaurang. Där avnjöt vi en trerätters middag tillsammans som var helt fantastiskt god. Det var skönt och välbehövligt att få lite egentid tillsammans men eftersom vi inte var hemma förrän klockan var runt 11 på kvällen längtade jag sönder efter Lion som var hemma med sin mormor hela dagen. Det var lite nervöst att åka hemifrån första gången med barnvakt, inte för att jag inte litar på min mamma men det gjorde ont i mammahjärtat då jag inte vart ifrån honom så länge förut. Men allting gick överförväntan både för mig och Lion, han hade vart hur snäll som helst och de hade haft mysigt tillsammans mormor och han.

Två månader

Igår blev vår älskade Lion hela två månader gammal. Tiden har gått så fort samtidigt som det känns som om han alltid har funnits hos oss. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag och Linus har skapat denna underbara lilla människa som skänker oss så mycket kärlek, glädje och lycka i våra liv. Med honom som bevis finns det absolut ingen tvekan om att vi är gjorda för varandra Linus och jag. <3

#hejamig

Gårdagens lilla "olycka" under spinningpasset stoppade mig inte från ett fyrtio minuters konditionspass på gymmet idag. Det kändes motigt att gå dit men jag gjorde det och jag är så himla stolt över det. Det känns så härligt i hela kroppen nu efteråt och ännu härligare är det att jag faktiskt börjar se resultat. Siffrorna på vågen börjar sakta men säkert sjunka och i morse när jag vägde mig visade vågen 69,8 kg. Som jag har längtat att slippa se den där förbannade sjuan. Visst, skillnaden upp till 70 kg är nästintill hårfin men jäklar vad lycklig jag blev när jag fick återse sexan på vågen. Om jag kommer komma tillbaka till min ursprungsvikt på 60,5 kilo återstår att se.

Men jag har tänkt att inte fokusera så mycket på vikten, visst det är kul att se att det går framåt för just nu väger jag på tok för mycket för min längd känner jag men sedan är det resultaten som räknas. Jag vill bygga muskler och dem väger mer än fett så det är inte rättvist att bara stirra sig blind på siffrorna. Nu ska jag bara få Linus att byta till samma gym som mig för jag vill kunna träna tillsammans med honom. Han är så duktig och skulle kunna hjälpa mig att komma i form och bygga muskler. Hoppas jag haha. Antar du utmaningen älskling? 

Svullnaden från igår la sig förövrigt tidigare idag men jag ringde ändå för rådgivning så det ska ringa tillbaka imorgon efter klockan nio. Nej, nu ska jag hoppa in i en dusch och sedan krypa ned i sängen med mina fina killar. Nattinatti

30 minuters spinningspass

Som rubriken lyder körde jag ett 30 minuters spinningpass tidigare ikväll. Det var faktiskt första gången jag provade på det och jag gillade det. Svetten rann som bara den och det brände i benen, dessvärre där nere också.. Först trodde jag bara att det var sadeln som gjorde att jag fick ont men när jag kom hem var jag tvungen att undersöka saken. Varning känsliga läsare(?)

Under förlossningen sprack nästan hela min ena blygdläpp så jag fick sytt väldigt många stygn men som sedan dess släppt och vad jag trodde läkt bra. Inte känt av det alls. Nu hade den svullnat till tre-fyra gånger större än normalt och herrej*vlar vad det gör ont och svider, påminner om när huvudet trängde ut under förlossningen.. :(  försöker nu kyla ned med en binda som jag la i frysen, hoppas det hjälper för som det är just nu vill jag inte sitta ned för att det gör så ont.

Linus frågade mig om jag verkligen skulle  skriva det på bloggen och sa sedan "åhnej". Men den handlar om mitt liv, min vardag och livet efter graviditeten. Det är klart kroppen förändras och det tar ett tag innan man blir helt återställd. Ingen som tvingar just Dig att läsa om det inte passar. 

Någon som har vart med om liknande? Att det känns som att man är återställd och sedan svullnar/smärtar det osv? Irriterande är bara förnamnet.  

Instagram

Följ mig på instagram om ni vill, johanssonmarinaa heter jag där. Blir lite fler bilduppdateringar där än här känner jag. 

Morgonmys när det är som bäst

Michael Kors

Min älskade Linus skämde bort mig med finaste födelsedagspresenten.

Jag kan inte förstå vad jag har gjort för att förtjäna denna underbara pojkvän.

All min kärlek till dig.

Oh my..

Jag fick tidigare idag en påminnelse skickad till min mobil att jag ska på efterkontrollen imorgon. Jag har nyligen hämtat ut en p-stav som jag tänkte passa på att sätta in imorgon och jag ser verkligen inte fram emot besöket imorgon. Jag är liksom rädd för att ta ett stick i fingret, imorgon ska de skära upp min hud och trycka in en gigantisk stav som sedan ska ligga där.. har jag ont i magen? Det kan ni ta och skriva upp! Jag har gjort det en gång tidigare och för mig är det det bästa alternativet men det är ju fruktansvärt. Vilken tönt jag är känner jag! Att sedan behöva genomgå själva efterkontrollen och se så att allt ser ut som det ska där nere är jag heller inte speciellt exalterad över. Ingen bra morgondag med andra ord.

AJAJAJAJ

Efter gårdagens träningspass kan jag gott konstatera att jag aldrig vart mer otränad än vad jag är just nu. Jag vet inte om jag någonsin har haft såhär mycket träningsvärk i hela mitt liv tidigare, (jo det har jag säkert,) men just idag känns det inte bättre. Jag körde ett 30 minuters Corepass och såhär i efterhand var det jobbigare än vad jag trodde. Det var lite svårt att hänga med i vissa övningar men ger man det några gånger så kommer jag nog att komma in i det. Imorgon överväger jag och Lina att prova på ett pass med bodystep. Kulkul!

Grattis grattis till oss

Igår var ingen vanlig dag för igår var det min födelsedag och inte nog med det så var det även min älskade pojkväns födelsedag. Grattis till oss! 21 respektive 27 år gamla, tänk vad tiden går fort.

Vi hade en jättefin födelsedag och jag minns knappt när jag hade det senast. Mamma och mina bröder kom och firade oss på kvällen. Jag hade bakat och mamma tog med sig en äppelpaj och fina presenter, tack så mycket för det! Det är första året sedan pappa dog, 2004, som jag inte haft ångest inför och på min födelsedag därav att jag knappt minns när jag hade en bra födelsedag senast. De andra har bara bestått av ångest, gråt och ännu mera gråt så detta var lite nytt för mig. Fantastiskt skönt, inte bara för mig utan för min mamma också skulle jag tro.

Idag fortsätter firandet lite smått med att min farmor kommer alldeles strax skulle jag tro. Hon är så söt och brukar aldrig säga en tid så man får helt enkelt sitta och vänta men jag misstänker att halv 11-11 är en tid som skulle kunna stämma. Min bror kommer även över och gör oss sällskap, kul för dem att träffa varandra för det händer inte så ofta. Nu la lillfisen en redig bajsblöja så det är dags att runda av.

01.33

Ligger i skrivande stund och ammar lillfisen. Jag vaknade upp i tron om att det fortfarande var tidig kväll men sen när jag tittade på klockan insåg jag att så var tydligen inte fallet. Linus lovade att väcka mig om jag somnade men jag tror att han njöt av lite egentid samtidigt som jag faktiskt behövde få lite extra sömn. Skönt att han tog han om läggningen av Lion också så jag slapp tänka på det.

Nu ska jag tvätta av ansiktet, borsta tänderna och sedan lägga mig och mysa med min Linus. :* godnatt!

Åååh, jag är så himla glad! Det gick verkligen jättebra att träna idag, även att det var länge sedan sist och jag är väldigt otränad så tror jag på detta. Tillsammans med Anna som instruerade mig idag gjorde vi ett anpassat träningsschema där jag ska fokusera på de stora muskelgrupperna och övningar för att stärka bäckenbotten. Hon kände även på mina magmuskler för att se hur dom hade dragit ihop sig efter graviditeten och det hade dom gjort jättefint så jag behöver inte känna mig begränsad gällande vad jag kan träna utan nu är det fritt fram så länge det känns bra för mig själv. Toppen!

Min älskade lilla Lion fick även han följa med till gymmet och det gick över förväntan. Jag hade förväntat mig en ledsen och vaken bebis som inte skulle tillåta mamma att träna men istället sov han från det att vi gick in genom dörren tills jag blev klar och vi kommit ut till bilen. Jag trodde det skulle kännas dumt att ha en barnvagn inne på gymmet men det gjorde det faktiskt inte, det var även på personalens initiativ och det känns skönt att dom har en positiv inställning till det då det annars kan vara svårt att få tiden att räcka till. Jag ska prova på barnpassningen framöver men är han lika snäll och sover som idag så ser jag inga hinder i att han följer med mig på träningen.  

#hejamig

Igår var det dags att ta steget mot en sundare livsstil och kampen mot en starkare och slankare kropp efter graviditeten. Jag tränade tidigare på Hälsogymet men det kan inte ens jämföras med detta. Det här är nyrenoverat, tillgång till instruktörer, möjlighet till barnpassning, ett stort urval av pass mm. Vilket inte hälsogymet har att erbjuda alls. Så det känns både lovande och peppande! Jag bokade in en tid idag för att få hjälp med anpassad träning för min mammakropp och v 36 startar en grupp mamma/barnträning med kondition/styrka med fokus på bäckenbottenträning. Kan ju inte bli bättre!

Nej, nu ska jag byta om och göra mig i ordning för att sedan hämta upp Lina och bege oss vidare mot gymet. Have a nice day!

Överkörd av tåget

Inatt hade jag en nöjd bebis som inte gjorde mycket väsen utav sig och sov från igår kväll till morgon. Trots det så känner jag mig helt förstörd i kroppen, jag är såå trött! Jag vet inte riktigt varifrån denna trötthet kommer, roligt är det inte och jag känner mig inte som någon vidare värst bra mamma när jag knappt orkar hålla ögonen öppna och umgås med min son. Fyy.

Jag bestämde mig iallafall för att packa in mig och Lion i bilen och åka till Vingåker för att hälsa på min mamma. Hon är så gullig, snäll och hjälpsam med Lion så jag kan få lite lugn och ro. Det behöver man ibland. Han verkar dessutom trivas väldigt bra här, han sover som en stock i den friska luften och när han är vaken skrattar och pratar han massor med sin mormor. sötungen.

Vi ska väl vara här i några timmar till tror jag innan vi åker hem. Linus lillasyster kommer och hälsar på oss senare i eftermiddag så då är det bäst att vi är hemma. Även att hon säkert tycker det är roligt att träffa sin bror så vill hon nog gosa med bebis också, hur kan man inte vilja det liksom. :)

ZzzZz

Tanken var att vi skulle gå och lägga oss tidigt ikväll, vilket vi i och för sig också gjorde. Linus somnade som en stock efter att jag gett honom massage men Lion har ännu inte somnat och det har snart gått tre timmar. oj, i skrivande stund tror jag visst att han äntligen har lyckats somna iallafall. peppar peppar. Det var kanske dumt av mig att tro att jag skulle få sova tidigt, han brukar nästan alltid ha en vaken period fram till 22-23 snåret men jag var sååå trött just ikväll. Men han brukar sova väldigt bra, fram till 05-06 för lite mat och sedan fortsätta sova en eller ett par timmar beroende på humör. Hoppas därför på att få sova ordentligt nu till imorgon bitti men det förvånar mig inte om han skulle vakna flera ggr bara för att jag skrev det här haha. Nej, nu är det dags att ta tillvara på sömnen. Nattinatt

Idag är första dagen på länge som jag tillåter mig själv att bara vara och låta hemmet se ut som det gör utan att stressa upp mig för det. Visserligen har jag dammtorkat hyllor och lite så men jag har ändå låtit bli att städa badrummet och dammsuga golvet fastän det egentligen skulle behövas. Jag måste lära mig att sätta mig ned och koppla av, annars orkar jag inte med dagarna men det är så himla svårt. Det känns som om det alltid är någonting som måste göras eller hinnas med vilket resulterar i att jag blir helt slut och grinig pga det. 

Jag tror att det kommer att bli bättre nu framöver när Linus kommer hem tidigare på dagarna och kan vara mer delaktig i hemmet och med Lion. Missförstå mig inte, han är fantastisk den tid han är hemma men hans tidigare arbetstider gjorde att vi i princip bara träffades två timmar de dagar han jobbade och det tärde på oss, framförallt mig tror jag. Jag var så trött och grinig när han kom hem och lät det gå ut över honom vilket kanske inte är det roligaste att mötas av när man vart hemifrån i 14 timmar. Nu när han börjat jobba i Katrineholm kommer vi hinna att ses massor, umgås som en familj och jag kan få lite vila och ro när Linus kommer hem från jobbet. Bara positiviteter! 

Nu tror jag att jag ska ta en dusch innan lillplutten vaknar, han ligger för tillfället och snarkar. Jag trodde inte att så små bebisar kunde göra det men han brås antagligen på sin far, för han snarkar inte dåligt inte! På återseende. 

finaste killarna i världen

Kroppen efter förlossningen

Under graviditeten gick jag upp 22 kilo, eventuellt något kilo extra i form av vatten på slutet men det räknar jag inte in då jag faktiskt inte vägde mig. Utav dessa har jag lite drygt 10 kilo kvar och med det sagt är jag även lååångt ifrån nöjd med min kropp. Vissa dagar vill jag bara gråta, dra något gammalt över mig och inte visa mig för någon. Inte ens för Linus. Jag fick något alldeles underbart och fantastiskt utav detta så att det inte var 22 kilo förgäves är en liten tröst, om än en klen sådan. 

Jag önskar att jag inte hade gått upp så mycket i vikt för jag tror att det kommer att bli väldigt svårt att bli av med dem. Hade det bara suttit kring magen så hade väl det mesta försvunnit vid det här laget men dessvärre har kilona fastnat på höfter, rumpa och lår vilket jag inte uppskattar allt för mycket. Jag har försökt och skall försöka tänka på vad jag stoppar i mig men jag är en sådan godis och sötsaks råtta att det blir riktigt kämpigt emellanåt. Det gäller att lyckas stå emot sockersuget så att det försvinner men det är dessvärre lättare sagt än gjort.

Jag kör med mina knipövningar och går barnvagnspromenader som jag med tiden har tänkt att öka längden på vartefter jag orkar mer. För någon dag sedan beställde jag hem Olga Rönnbergs bok "träning för nyblivna mammor" och hoppas att den kan hjälpa mig att bygga upp kroppen inifrån och ut med övningar som lämpar sig för såna som mig, nyblivna mammor. Jag har även anmält intresse till en 12 veckors kurs som handlar om hur man via kosten förbränner fett. Kursen innehåller olika ämnesområden, man får stöd och råd via individuella samtal där man lägger upp en plan att arbeta med utifrån ens egna förutsättningar och mål. Jag tror att det kan vara riktigt bra, många som har fått fantastiska resultat. Jag behöver nog detta som en spark i röven för att komma igång ordentligt för att sedan kunna fortsätta min resa på egen hand. 

Hur går det för er andra med träning, kost och viktnedgång efter graviditeten? Jag vet att många i princip har fött barn och efter förlossningen har kroppen återgått till det vanliga, jätteroligt för er, mindre roligt för mig så jag tänker framförallt på er andra precis som mig fortfarande har en lång väg kvar.