Idag är vi glada!

Att "proffesionella" människor inte kan bete sig bättre

För ungefär två veckor sedan började jag få ont i mina knän. Jag trodde att det berodde på att jag börjat tränat och kanske hade överbelastat dem så jag har sedan dess vart hemma från gymmet i hopp om att dem skulle bli bättre men icke. Nu har jag istället ont i de flesta leder i kroppen, de stora lederna som i knän, axlar, armbågar osv.

Det som oroar mig lite är att jag har reumatism i släkten på både mammas och pappas sida så det vore ju inte helt konstigt ifall även jag skulle få det. Jag läste även att en graviditet kan utlösa just reumatism så oron växer sig bara starkare samtidigt som jag för ett tag sedan fick ett fästingbett så Borrelia vore ju också en förklaring.

Igår sökte jag till vårdcentralen för detta då jag tycker att det besvärar min vardag och då det inte blir bättre utan snarare värre för var dag som går. Jag fick tid samma dag och gick dit ganska positivt inställd men det raserades så fort läkaren öppnade munnen. Det första han frågade var vad jag hade gjort på armen, precis som att det inte är rätt uppenbart. (Jag har skurit mig själv, ca 10 år sen nu). Istället för att samtalet skulle handla om min smärta i leder och trötthet så pratade han bara på om mina ärr, mitt psykiska mående osv. Han fick mig att gråta flertalet gånger, jag har alltid haft lätt till gråt oavsett vad det handlar om och nu med alla amningshormoner skulle jag nästan kunna börja gråta när en fluga splashar på vindrutan.. typ ni fattar. Han antydde dessutom att jag skulle ha problem i hemmet, med familj och mina nära och när jag chockat bland alla tårar sa nej så flinade han bara precis som att visst, det har jag hört förr. Människan trodde alltså att jag satt där och ljög, jag kände mig tvingad att förklara att det han såg på armen hände för 10 år sedan när min pappa var allvarligt sjuk och att det sedan dess aldrig hänt igen och att jag mår bra nu. Då börjar han prata om att jag inte alls kommit över det och hade jag gjort det så skulle jag inte sitta där och gråta och vara så känslig när man pratar om det. Jag fick knappt fram några ord, vilken jävla idiot. För de första kom jag inte dit för att prata om det, för det andra kommer man väl aldrig över sin pappas död och det är väl klart man blir ledsen när man blir påhoppad sådär, det hade jag verkligen inte räknat med. Innan jag går ut genom dörren frågar han om det är säkert att det inte är något annat jag vill prata om eller ha hjälp med.

Fyfan, jag gick gråtandes ut därifrån och mår fortfarande dåligt över det han sa till mig. Jag har det jättebra hemma och är lycklig med livet så elakt av honom att antyda något annat när han inte ens känner mig. Hade det nu vart så, så kan man ju tycka att han borde vara lite försiktigare och inte bara gå på sådär. Jag vart helt chockad och förstörd.

Det kändes jobbigt att han fokuserade så mycket på mina ärr. Det är ingen annan som brukar säga någonting, även att jag vet att folk ser men det är så skönt att ingen säger någonting, att det bara får vara för det är som sagt 10 år sen. Ingenting jag ens anser mig själv vara skyldig till då jag inte är samma person nu som då, en förvirrad liten flicka som dag för dag såg sin pappa sakta men säkert dö framför henne.

Men för att återgå till det jag sökte för, lederna, som ungefär 1/4 av samtalet bestod av så fick jag iallafall ta snabbsänka, vanlig sänka och Borreliaprov så nu väntar jag på provsvar. Visar det ingenting kommer jag återigen att få börja om och söka för eventuell reumatism, då tänker jag bestämt säga att jag inte vill träffa denne läkare.

Äntligen

Efter flera nätters rutten sömn, en bebis som vaknat varannan, var tredje timme är vi nu utvilade efter en god nattsömn. 21-04.30 04.45-08 skööönt! 

Jag misstänker att han vart i någon utvecklingsfas, Linus läste något om det. Vår annars glada och pratiga bebis har inte alls vart sig lik. Gråtit och vart otröstlig i många många timmar under de senaste dagarna. Det gör verkligen ont i mammahjärtat när han gråter så hysteriskt men till synes utan orsak. Nu hoppas vi att denna period är över, morgonen börjar bra med min gladfis iallafall! 

Växer så det knakar!

Vår fina kille väger nu 6130 gram och är 61,5 cm lång! Kan någon stanna tiden, bara för en stund? Den går ju såå fort.

:(

Åh, helgen har vart lugn här hemma och kommande vecka kommer se ungefär likadan ut. Linus var på akuten idag pga ett slag han fick i huvudet/tinningen i torsdagskväll när han var på en Hammarbymatch. Det blev kaos och han fick ett hårt slag i huvudet med en batong av polisen. Detta slag visade sig resultera i en kraftig hjärnskakning så han måste stanna hemma minst en vecka ifrån jobbet och helst vara så stilla som möjligt. Fyyfan alltså, som jag förstår var han inte ens speciellt stökig utan befann sig bara på fel plats. idiotiskt! Förstå hur illa det hade kunnat gått. Blir han sämre måste han åka in igen för att röntga hjärnan men det hoppas jag verkligen att han slipper! De tyckte på sjukhuset att han skulle göra en anmälan, det tycker jag med men inte Linus. Polisanmälningar mot polisen brukar man ju sällan komma någonstans med iallafall, tyvärr. 

Menmen, jag är glad att han under omständigheterna iallafall mår ok och att jag får ha honom hemma. Ikväll ska vi se film, just nu är det fotboll men sen så! Vi skaffade viasatplay idag så nu kan vi välja och vraka bland tv och film, wiiiho. 

ZzzZz

Sämsta natten på länge, kanske någonsin? Lion har vaknat varannan timme sedan klockan 01 inatt, sovit bredvid mig har han också gjort för det gick inte på något annat vis och därmed har jag sovit som en kratta. åh så trött jag är. Det är tur att Linus är hemma så att den här mamman åtminstone får lite sömn idag.

Jag vet att många har det såhär mer eller mindre varje natt, till er är det inte meningen att gnälla. Sorry men när man är van och att han sover i egen säng från 21-04.30 ibland längre/ ibland någon timme mindre så blir detta som en chock. Det känns som om jag vart vaken hela natten.. Bläää. 

Nu ligger sötnöten och pratar för fullt bredvid mig, misstänker att någon vill ha lite uppmärksamhet. Mysa och leka lite så Linus får lite sovmorgon, sen är det min tur. 

Igår hade vi fredagsmys lilla familjen samlad. Tacos och Idol, kan det bli mer Svenssons?

De stora ögonen blir bara blåare och blåare för var dag som går. Någon som brås på sin far skulle jag tro. 

K Ä R L E K

Tommy Hilfiger

Jag är på jakt efter en ny vinterjacka, funderar på att beställa denna.

Hjälp!

Hur bäddar ni vagnen nu när hösten är på ingång och hur ska man klä de små liven? Jag tycker att detta är jättesvårt, vill ju liksom få en lagom temperatur. Baah, känner mig så dålig!

Wiiie

Lion sov från cirkus klockan 22.00 igår till 07.30 idag. Jag vet inte när jag hade 9,5 timmes sammanhängande sömn senast. Det måste vara närmre ett år sedan haha!  Brösten var sprängfulla när jag vaknade men vad gör det! Åhh så skönt med sömn.

Suga på fingrarna

Ajajaj, hoppas att han inte fortsätter med detta när han blir större. Visst är det sött men det kommer bli jobbigt att vänja av honom sedan. Att han även vägrar nappen gör inte saken enklare.

Lördag

Sitter och ammar lilleman och väntar på att Linus ska komma hem från gymet. Sedan ska jag åka till Örebro med min mamma och spendera några timmar i Marieberg samt Ikea. 

Vi fick ett presentkort på 1000:- på Ikea i födelsedagspresent av Linus familj så det passar perfekt att använda nu. Han är totalt ointresserad och avskyr Ikea så jag får handla själv det jag tycker att vi behöver. Jag ska köpa någon lampa till Lions rum tänkte jag och lite annat lulllull. 

Jag hoppas att det kommer att gå bra här hemma. Linus har inte vart ensam med Lion i så många timmar tidigare men det kommer nog att gå jättebra, det är bara uppvärmningen av ersättningen han tycker är tokig. Det finns ju såna här flaskvärmare som värmer upp det till lagom temperatur men jag vet inte riktigt vad eller vilken man ska köpa. Får se om jag kanske tittar in på babyproffsen också, där kan man ju tycka att det borde finnas. 

Nu ska jag avrunda. Ciao.

Fredag

Trots att det är fredag den trettonde har vi haft en väldigt bra dag här hemma. 

Jag vaknade runt klockan nio imorse förvånad över att jag inte hört Lion, vänder mig om och ser att han fortfarande sussar sött. Han vaknade inte förrän strax efter 09.30(!!). Vilken lyx rent ut sagt. Sedan har han vart väldigt snäll och även sovit bra under dagen så jag har hunnit plocka i ordning i hans rum, städat resten av lägenheten ordentligt, diskat och tagit en lång dusch. 

Ikväll ska vi ha fredagsmys och njuta av ledigheten tillsammans hela familjen. Jag har förberett en pajdeg som står i kylen just nu sen vankas det tacopaj. Det är första gången jag lagar det så jag hoppas iallafall att det blir gott! Hoppas att ni har haft och får en bra fredag också! 

11 veckor

Idag vände sig Lion för första gången från rygg till mage, twice!! Jag som trodde att han skulle vända sig från mage till rygg först men icke. Så himla stolta föräldrar vi är till vår fina kille!

Deppigt värre

Linus försöker tala om för mig hur fin han tycker att jag är och att jag inte alls är så tjock och ful som jag själv påstår. Men jag tror honom inte, hur skulle jag kunna göra det? Jag vet hur jag själv ser ut och det är ingen vacker syn. Han kan omöjligt tycka att jag är vacker och sexig, därför känns det nästan ännu värre när han säger det eftersom jag tror att han ljuger.

Jag mår så fruktansvärt dåligt i mig själv, i min kropp. Trots att träningen går bra och siffrorna på vågen minskar så har jag aldrig i hela mitt liv känt mig så ful, fet och äcklig som jag gör just nu. Jag är tjock, brösten hänger, magen hänger, bristningar högt och lågt, finnig hy pga hormoner, håret är kasst och jag har inte ett endaste klädesplagg som sitter bra. Jag ser inte någonstans hur jag ska kunna hitta tillbaka till mig själv och må bra. Jag skäms över att visa mig överhuvudtaget och då ska vi inte tala om hur det känns att visa mig för Linus. Jag vill inte att han ska se mig naken, ta på mig eller något sådant, eller det vill jag såklart men inte så som jag ser ut just nu. Jag tror att han blir äcklad av mig, att han inte kommer att vilja ha mig och då känns det bättre att inte visa mig alls.

Idag hade jag bestämt att jag skulle shoppa lite nya kläder så jag tog bilen och åkte till Norrköping. Kikade runt i lite affärer, kändes inte alls bra och droppen var när jag bröt ihop i provrummet inne på H&M efter att ha sett mig själv i spegeln. Jag gick gråtandes ut därifrån och åkte hem på en gång igen. Inga kläder rikare men med ett självförtroende sämre än sämst. Fyfan alltså. Jag får nog åka upp till Ö&B och köpa en sopsäck eller två, dem kanske finns i någon fin färg som passar mig. :(